Jag har flyttat min blogg till en ny hemvist. Här finns jag från och med nu. Blogdrive känns alldeles för opålitligt för att jag ska våga vara kvar. Gamla bloggen ligger kvar ett tag till (om inte blogdrive vill annat).

Varmt välkomna till mitt nya ställe!

I veckan har Blogdrive strulat för att uttrycka det snällt . I onsdags var allt bara borta och jag kände mig (kanske löjligt) bestulen. I går var bloggen tillbaka men gick inte att jobba med. Fula ord hör inte hemma på min blogg men jag har sagt många under veckan och jag ska byte bloggställe. Tips någon på ett stabilt och trevligt ställe för min blogg?

I går var jag på ett nytt stickcafé nära där jag bor,  närmare bestämt här. Mycket trevligt att sticka på det lokala biblioteket. På måndag startar ett annat stickcafé nära mig - här. Jag kanske har hamnat i stickningens centrum äntligen eller så är det så att de bland bibliotikarier finns en skara som älskar stickning. Oavsett så är det kul att kunna ta sig till ett stickcafé på max 15 minuter. Jag har numera nytt resesällskap:

Här skulle det vara en bild på min nya fina stickpåse men blogdrive tycker tydligen att bilder är onödigt.

Efter stickcaféet i går var jag på en marknadsundersökning i form av en gruppdiskussion. Diskussionen handlade om mat och matlagning var man får inspiration och hur man ser på recept. Jag gick därifrån med ett presentkort på 500 kronor och insikten om att jag är en riktig matnörd eftersom jag gillar att planera mat, laga mat och äta densamma. Näst efter stickningen så är nog mat och matlagning mitt stora intresse.

Nu struntar jag i blogdrive för i dag och ägnar mig åt Ravelry istället för där funkar det som det ska tycker jag. Föga förvånande heter jag Salflingan där.

Trevlig Helg! 

I torsdags kom mitt sista hemlispaket för den här omgången. Jag hade dagarna innan försökt luska ut vem det kunde vara, men jag har inte fått några ledtrådar under tiden så det var inte helt lätt. Och den som var min Hemlis hade jag faktiskt helt missat att hon var med . Min hemlisvän den här gången var Agneta som i sin tur var den person jag hade som hemlisvän förra vändan. Kul!

Så här såg det ut sekunderna innan jag började slita och riva i paketen. Till varje paket fanns en ledtråd och när jag fick ett paket med thé från Vävknuten och en ledtråd som sa att min hemlisvän var galen i spetsstickning så kom jag till slut på vem det var.

På denna röriga bild finns allt som jag fick med. Fast chokladen tog killarna i familjen hand om fortare än jag hann fota klart och garnet paxade dottern så fort hon såg det. Så kvar till mig blev thé, en tidning, stickmarkörer och pennor och glad är jag för det. Tack Agneta för en trevlig Hemlisomgång, jag hoppas vi ses på riktigt snart!

Jag är precis hemkommen från min naprapat så jag är sådär lagom mjuk och avslappnad och känner mig ganska snäll till sinnes dessutom. Jag rekommenderar varmt ett besök hos en naprapat om någon av er  har ont och/eller är spänd och stressad.

Snäll till sinnes blir jag också när jag läser alla fina kommentarer till mitt förra inlägg. Jag skulle vilja ge er en kram var och en:

Till helgen ska jag och KM åka till Uppsala, bara vi två. Två nätter på hotell blir det fast bara för mig, för KM får åka hem efter en natt för då har vi ingen barnvakt. Vissa saker är givna att göra som ett besök här men annars är ganska lite inplanerat. Från början hade vi tänkt att se Bitterfitta men den var utsåld så då tänkte vi gå hit men det var fullbokat så nu vill jag gärna ha tips från någon i Uppsala som vet något gott och mysigt ställe dit vi kan gå och äta.

Till slut en bild på mina vantar som nu är färdiga:

Ett par standardvantar som blev något förstora för mig men passar KM desto bättre. Jag är nöjd med dem framförallt för det är första gången som jag vågar göra något utan att slaviskt följa ett mönster och tänka sig det blev ett par vantar av det. Mindre nöjd är jag med att växlingarna mellan färgerna var såpass glesa som det är (båda vantarna är faktiskt två färgade) hade tänkt mig mer randiga vantar utan att närmare tänka på färglängden.

Det senaste året, men egentligen betydligt längre, så har mycket av min tid gått åt till att lära mig leva med och förstå två av de människor som står mig närmast och som båda har någon form av bokstavsjukdom dvs ADHD. Att lille V har ADHD har vi anat ett tag och jag har också skrivit om det här då och då. Men förutom det så har vi under senaste halvåret tillsammans med Bup börjat ana att även V:s pappa alltså min KM har samma handikapp. Och sedan några veckor tillbaka har våra aningar övergått till visshet.

Det har varit och är en minst sagt omvälvande tid mig (och för resten av familjen). Å ena sidan förklarar diagnoserna mycket av det som varit, å andra sidan är det som en chock även om båda två är samma människor före som efter diagnosen. Och det reser så mycket frågor hos mig där en del kanske helt enkelt saknar svar.

Att leva med två familjemedlemmar som har ADHD gör livet speciellt och jag har en lång resa kvar att göra innan jag till fullo kan acceptera allt vad det innebär. ADHD är ett lurigt handikapp på många sätt för mig som anhörig men också för många andra som inte har det. Det syns inte, det är inte lika från situation till situation det tar sig explosiva uttryck mm. 

Vi har mött mycket fördomar och okunskap sedan vi började berätta men också igenkännanden. Den vanligaste fördomen eller snarare kanske okunskapen är nog att man måste "klättra på väggarna" om man har ADHD dvs man måste vara hyperaktiv och gör man inte det vilken ingen hemma hos oss gör så har man inte ADHD. Att det inte klättras på väggarna hemma beror på att det finns olika former av ADHD och hos oss rör det sig om den ouppmärksamma delen  i huvudsak. Vilket snarare gör att men har lägre aktivitetsnivå än vanligt vilket kan uppfattas (bla av mig tidigare när det gäller KM) som att man är slö och lat.

Med ett handikapp som ADHD blir det lätt fokus på det negativa och det svåra men det finns positiva aspekter av det också (även om jag just nu har väldigt svårt att se det). Med ett medicinskt språk så kan de positiva sidorna beskrivas så här. För mig innebar det konkret i lördags att när jag inte orkade ta mig till Marias stickcafé att KM ordnade ett "stickcafé" hemma i sängkammaren:

Lockande garner trollades fram och böcker likaså, thé och kaka serverades mm. Det enda som saknades var andra stickerskor men jag hade det trevligt i min ensamhet. Jag hade aldrig kommit på denna idé (som kanske låter fånig men betydde mycket för mig då) men kreativitet är en postiv sida av ADHD.

Nu är exemplen som det ovan inte så vanligt förekommande betydligt vanligare är en oändlig mängd påbörjade projekt som inte blir avslutade:

eller tider, möten och överenskommelser som glöms bort eller undvikande av "tråkiga" arbetsuppgifter som läxor, städning, disk och faktiskt äta eller oförmåga att göra som man blir tillsagd mm mm.

Med stickningen som sällskap ska jag försöka ta mig till målet att acceptera att så här är det hos oss men den resan är lång och jag har bara påbörjat resan känns det som nu.

Helgens försök med den gröna danska stickningen föll inte väl ut, min hjärna ville inte alls begripa hur man skulle göra. Så jag började dagen med att repa upp och bestämde mig efter lite rotande i garnskåpet att göra något med dessa garner:

Det understa är från Ullcentrum och är min vinst från i våras här. Det övre garnet köpte jag tidigare i höstas när jag besökte Bondens egen utanför Örebro. De låg bredvid varandra mest av en slump tror jag, (jag minns i alla fall inte att jag haft en tanke på att göra något "ihop" av dem) men de passar väldigt fint ihop. Det undre är på gång att bli ett par vantar och det övre får bli någon form av halsduk. Så när jag väl bestämt garn gällde det att hitta lämpligt mönster:

Efter en stunds letande så kom jag ihåg att jag faktiskt har ett kompendium av Johanna Wallin om att "mecka vantar". Blädrade i det och nu är jag ingång med mina vantar och för första gången vågar jag att inte slaviskt följa ett mönster och tycker dessutom hitills att det är kul. För ett par timmar sedan innan solen försvann såg de ut såhär:

Nu har jag passerat tumkilen och har blandat från såväl Johannas kompendium (mudden) som Nina (tummen) och även vågat mig på att räkna om lite. Hitills verkar det funka bra, kan bli lite stor kanske men då kan maken få dem . Det enda jag kan känna mig tveksam till är att det blir väl långt mellan färgskiftningarna, gissningsvis inte mer än två färger per vante...

Förutom detta så har dagen också inneburit att även jag nu är inne i Ravelry . Har inte gjort mycket mer än att kika runt men när jag letade strumpstickor till vantarna så började jag till min stora förvåning sortera dem:

Så undrens tid är kanske inte förbi?

Nu ska jag steka pannkakor, det måste ge många mammapluspoäng eller hur?

Senaste veckan har det mest blivit rätstickade projekt för min del. Det är skönt att ta till när tankarna far åt alla möjliga håll. Sedan tycker jag att det är en välsignelse med självrandande garn då händer det ju lite även om man "bara" stickar räta maskor. Så nu är ett par julklappsockor färdiga:

Kaffe Fasettgarn och mönstret är det som följde med garnet förutom att jag gjorde en vanlig häl. Jag stickade sockorna från varsitt håll av nystanen (ena inifrån och andra utifrån) och tycker att det blev lite mer "restgarnskänsla" så, fast från början var det inte meningen så men när jag började med andra sockan från fel håll så tyckte jag om det som det blev. Hoppas mottagaren gör det också.

En ny mössa till mig har det blivit också som blev klar i dag när det var 10 grader varmt :

Ytterligare en basker utifrån Yll & Tylls mönster för "en lagom pösig basker". Jag gillar det möntsret mycket (detta är den tredje eller fjärde baskern jag stickar). Garnet är Noros Silk Garden Lite som jag också gillar även om jag tycker att det blev lite väl mycket brunt på slutet. Resåren på mössan är lila så jag hoppades på att det skulle bli lite lila på slutet på mössan också men inte. Jag kunde i och för sig tagit bort en del av det bruna men det kändes som slöseri. Istället blir det nog att jag köper ett nystan till och gör vantar.

Fast nu har jag något grönt på stickorna som jag ska gå och sticka vidare på. hoppas bara jag fattar mönstret rätt - det är på danska, fast skriven danska förstår jag till skillnad från talad.

Trevlig lördagkväll!

Tack alla ni som hållt tummarna för att jag skulle få vara sjukskriven ett tag!

I dag fick jag tillslut träffa en läkare som inte bara förstod mig utan förstod mer än vad jag själv velat förstå dvs att jag är ordentligt "skruttig". (Om nu Försäkringskassan läser detta så menar jag med skruttig att jag är helt oförmögen att arbeta enligt objektiva kriterier). Jag tänkte mig att jag behövde vara sjukskriven en vecka till eller möjligen två, det blev en månad till att börja med .

Nu hoppas jag få tid och läka och att det blir mycket tid och ork för stickning.

Vi hörs!

I dag har jag "plockdag", dvs jag försöker få lite av alla de prylar som flyter runt här hemma att hamna på rätt plats, en hel del av dessa prylar är garn och tygrelaterade av någon anledning . Inser när jag plockar att jag shoppat en del sista veckorna. Förra veckan var det ju Syfestival och då "måste" man ju köpa på sig lite så är det ju bara. Dottern tyckte i och för sig att jag köpte lite garn denna gång men detta kom ialla fall med hem:

Garn från en av min favoritställen Huskroken. Ska bli ett linne i mönster från samma ställe. Jag är lite förvånad över att jag köpte garn i lila men alla där hävdade att det var en fin färg på mig. Forsatte av bara farten att köpa ett tyg med lila i också, på MG-tyger tror jag det var. Massor av retroaktiga tyger fanns det där. Så på vägen ut så rotade jag och dottern lite i Fingerfärdas stuvlåda så lite broderistuvar blev det också. Och så förstås det viktigaste, en magnetplatta för att hålla mönstren på plats, det enda som jag bestämt i förväg att jag skulle köpa.

Förutom detta så har jag köpt böcker och tidningar mer än vanligt, förmodligen lite av tröstshopping.

Trevliga böcker och tidningar alltihopa som distraherar från vardagen. Det bästa från 10 år med Interweave blir givetvis bra och lockar till stickning, även bra med instruktionssidorna. Vinterns söta lockar till roliga stunder i köket precis som de andra böckerna av samma författare (vill man kan man "fuska" och gå och fika här där systrarna jobbar). I år blir det inte lussekatts- och pepparkaksbak för det är jag så trött på utan annat bakat med juliga kryddor.

Nu ska jag plocka vidare en stund för att sedan sätta mig i mitt älskade soffhörn och sticka. Ni får gärna hålla tummen för att en läkare förstår mitt behov av att smälta allt som hänt och händer i min närhet genom att låta mig vara hemma på heltid ett par veckor.