I tonåren virkade jag mycket, dukar, gardiner mm fast när det var klart var det väl egentligen ingen annan än mormor som ville ha det jag gjort inte ens jag. Inte för att jag virkade fult utan för att den typen av alster inte passade in i den tidens inredningsmode. Sedan dess har jag virkat väldigt sporadiskt men i går var på virkkurs hos Maria så nu blir det kanske mer virkat framöver därför att det vi fick tips om och lärde oss i går är betydligt mer lättanvänt än det jag gjorde för 20 år sedan.

Så här trevligt hade vi det:

Mest inspirerad blev jag att göra en pläd (bild på den finns på Maria blogg) men frågan är hur kul den är att göra efter 10:e rutan för att inte tala om 25:e? Vi får se - en liten mormorsruta gjorde jag igår och så tittade jag i virkböcker bla den på bilden så nu kan internetbokhandlarna tjäna ännu mer pengar på mig.

Min söner som annars mest spelar data eller tjatar och gnäller för att de inte får spela dataspel ägnar sig i kväll åt att spela Stratego som sällskapspel. Det glädjer mammahjärtat mycket. Å än så länge har de inte varit osams heller, peppar peppar.

Själv ska jag gå och sätta mig i soffan och sticka.

Just det här som finns på bilden får mig att fundera på om jag är tokig av två anledningar minst (det finns säkerligen fler).

För det första för att det som är på bilden är början på den sjal som min Sjalvän skulle haft i färdigt skick redan för en månad sedan. Jo jag vet redan att anmäla mig till ett sjalbyte var rätt tokigt eftersom jag bara stickat en sjal tidigare i mitt liv. Nu hade det inte behövt bli så eländigt sent om det inte varit så att den sjal jag påbörjade i tid först blev liggande ett tag för att jag inte fick till bården och sedan föll offer i min upprepningskampanj förförra helgen när jag "avlivade" alla min felstickade projekt. Å andra sidan är jag glad att jag inte skickade en felstickad sjal. Jag ska "muta" min sjalvän under veckan så hon inte alldeles tappar tron på att få sin sjal.

För det andra för att jag ger mig in i en tävling vars pris jag på sätt och vis redan har. För som ni kanske ser så är det Marias garn jag stickar i. Men jag blev helt fast i att leta reda på det gömda Rosa Bandet och eftersom jag aldrig brukar vinna så... Fast jag gillar Marias handfärgade garn så jag är egentligen bara glad (och det kan man ju vara även om man är lite tokig). På tisdag ska jag på virkkurs hos Maria så då kan jag kanske hämta ut min vinst.

Nu ska jag ta några varv på sjalen igen. Den är rolig att sticka även om jag får göra om då och då och så gläds jag åt att spetsmönstret framträder bättre nu när jag stickar på mitt "nya sätt"

God Natt!

PS Jag var på Syfestivalen i går men mer om det senare...

Vi har varit på kryssning till Riga så här i början på höstlovet. Hela familjen med för ovanlighetens skull (tonårsdottern brukar krångla sig ur semesterresor annars).

Har man som vi åkt på kryssning till Helsingfors tidigare så blir en resa till Riga en stor kontrast. Att resmålen skiljer hade vi räknat med förstås men det är kryssandet i sig som skiljer. Inte nödvändigtvis till det sämre men där Helsingforskryssningen bjuder på ett överdåd i stora båtar, många restauranger med god mat, hyfsat stora hytter med god sovstandard, mycket roligt att göra framförallt för barn men även stora (som shopping) så bjuder Rigakryssningen snudd på öststatsfeeling med liten sliten båt, en restaurang med ärligt talat usel mat, små sunkiga hytter med ryggfientliga sovplatser. Men då blir man som familj efter den första stundens besvikelse (framförallt killarna) tvungen att ta sig samman och tillsammans göra något kul själva utav situationen. Ni vet utifrån mottot man "man får inte roligare än man gör sig". Vi klarade det hyfsat tycker jag, mycket kortspel blev det. Lite trötta är vi dock allihopa.

Ska ni åka till Riga så rekommenderar jag varmt den gudiade turen som arrangeras av båtföretaget. I vårt fall guidades vi runt av en medelålders kvinna som lärde oss mycket om Riga och Lettland på ett ibland oväntat sätt. Som när hon skulle lära oss att åka taxi men tyckte det var bättre att åka spårvagn för det var mer "demokratiskt" (vi åkte taxi till slut i alla fall men kom i håg att bestämma priset innan vi satte oss i taxin).

Stora Gillet i Gamla stan i Riga, fast  vi tyckte inte den var så gammal eftersom det mesta som detta hus var en rekonstruktion.

Efter guidningen begav vi oss till den stora marknaden och jösses så stor den var. Stånd efter stånd med alltmöjligt, frukt och grönsaker mest och framförallt rotfrukter. Jag drömde om säckar med potatis  natten som var.

På bilden dock granatäpplen.

Så värst mycket stickat såg jag inte tyvärr. En del stånd med stickat passerade vi under rundvandringen i Gamla stan med då hann jag inte studera det närmare. Jag funderade dock på kontrasten mellan att som jag att sticka för nöjes skull och dessa frusna damer som stickade för att kunna försörja sig. Jag har det rätt bra jag!

Än bättre insåg jag att jag hade det när jag kom hem och såg att jag vunnit Stickameras Rosa Bandet kampanj! Snart är jag lycklig ägare till en härlig rosa garnhärva! Det är faktiskt andra gången på kort tid jag vinner garn, jag som aldrig aldrig vinner något annars. Jag kanske ska delta i Snigelmammans garntävling också?

Det finns direkt dåliga tillfällen att sticka på.

• I väntrummet hos husläkaren samtidigt som du är jättenervös bla för att din "egen" husläkare inte är där. Risken att även den enklaste stickning blir ful av fel är överhängande.
• Hemma i soffan efter att du besökt husläkaren som visade sig var just så hemsk som du befarade i väntrummet innan, vilket gjort dig störtförbannad. Risken är då överhängande att du gör överilade saker som du ångrar en stund senare. Om man gör det ska man i alla fall vara glad att man investerat i en nystmaskin.

Sedan finns det väldigt bra sticktillfällen också:

• Stickcafé hos Nysta (eller någonannanstans där det samlas många trevliga människor). Det var det i går kväll.
• Hemma i soffan när man inte besökt husläkare eller dylikt.
• Hos någon god vän som också stickar. Har dåligt med vänner som stickar just nu dock.

Det jag försökt sticka på under dagen är en mössa:

Efter att ha börjat om ett otal gånger är jag nu äntligen igång. Garn inköpt i går på Nysta, mönsteret är också därifrån (som ni kanske ser).

Att baka sägs vara stressdämpande och jag blir i alla fall oerhört sugen på att baka när balansen i livet försvinner. Just nu så jäser en omgång bröd i köket:

Receptet är från senaste numret av mersmak:

Ingredienser:

375g (3 1/4 dl) kallt vatten

375g (ca 6 1/4 dl) vetemjöl

190 g (ca 3 1/2 dl) rågsikt

20g jäst

1 tsk brödsirap

2 tsk salt

100 g rostade hasselnötter

100 g russin

Tillagning:

Blanda allt utom nötter och russin i en degblandare. Kör 2 min långsamt och 4-5 minuter snabbt (dubbla tiden om man blandar degen för hand). Tillsätt nötter och russin tills allt blandat sig. Låt degen läsa övertäckt 40 min. Ta upp degen på ett mjölat bakbord och dela degen i två delar, vik degen några gånger, forma till limpor och rulla dem i lite rågsikt. Lägg limporna i var sin smord svlång form. Låt jäsa övertäckt i cirka 1 timme. Grädda i 225 grader i cirka 30 minuter. Vill man ha skorpa på brådet kan man ställa in en långpanna med vatten i samtdigt som man ställer i bröden. Då får man höja värmen till 250 grader och sedan sänka när man ställt i dem.

Jag bakade brödet i början på veckan och det var så gott att det redan är slut, får se om denna omgång räcker över helgen. 

Jag har tagit time out, inte från stickning tvärtom jag stickar mer än någonsin, utan från ekorrhjulet där jag försökt få jobb, sjuka barn och hemarbete att gå ihop. Jag har sjukskrivit mig från jobbet trots att det är där jag har haft min reträttplats och trots att jag älskar mitt jobb. Men nu kan man ju inte sjukskriva sig från att vara mamma och att tillfälligt slippa motstridiga krav är skönt.

Jag har gjort som jag brukar när livet är tufft, "bäddat" in mig med garn, böcker, thé och choklad.

På (om)vägen hem från Bup i går så köpte jag dels åtta nystan Debbie Bliss Rialto i chokladbrunt på Nysta som ska bli en slipover med flätor, dels ett gäng pocketböcker. Sedan var jag en sväng på biblioteket så nu kan jag lugnt sitta i mitt soffhörn och göra sådant jag gillar.

När jag kom hem så låg det ett tjockt brev till mig i brevlådan. Min Hemlisvän hade på precis rätt dag skickat ett brev med trevligt innehåll. Tack för det!

Mitt "nya" stickande verkar fungera bra (peppar, peppar) och jag är faktiskt mer lättad än frustrerad efter helgens övningar och upprepande av påbörjade stickningar. Sedan har ni som kommenterat och sagt att det mest bara är jag som ser felen rätt men jag är när det gäller mig själv petig med resultatet av det jag gör och kan jag från och med nu få det mer som jag vill ha det så blir jag mer tillfreds.

Nu ska jag tillbaka till mitt soffhörn, jag ska bara koka en kopp thé på vägen dit.

Senaste dygnet har varit lite omtumlande när det gäller mitt stickande. Det började med att jag var hos Maria på stickcafé, det var trevligt precis som det brukar. Och precis som det brukar, när någon van stickare tittar på vad jag gör, så fick jag frågor om jag stickade med vridna maskor. Nä inte nu igen tänkte jag men svarade som jag brukar, nä men jag är vänsterhänt. Och också som vanligt så gnagde känslan av att jag gör något fel när jag stickar. För att hoppas över en mängd funderingar och anfall av dåligt sticksjälvförtroende så åkte jag hem och började att verkligen disektera hur jag stickar. Jag tog ett Do-redo garn som gör det lätt att se vad man gör och gjorde en provlapp (jo det är sant) där jag provade alla möjliga sätt som jag kunde komma på som man kan sticka alldeles vanliga aviga och räta maskor på. Jag kollade i böcker och när jag så fick tag i Ninas bok Sticka! och beskriviningen där så började det lossna.

Vi det här laget hade min makes intresse också vaknat för stickandets anatomi och han var till stor hjälp med sitt sätt att närma sig problemet. Ända kruxet var att vi blev så upptagna av hur tråden löper att vi höll på att glömma bort att barn (och vuxna) blir hungriga med jämna mellanrum och vill ha mat. Sent om sider blev det laxburgare och klyftpotatis.

Med mat i magen, eller om det var redan innan så kunde jag konstatera att jag stickat såväl räta som aviga maskor fel. Men när vi började gå igenom de saker jag stickat så visade det sig att jag stickar inte allt fel trots att jag uppever det som att jag alltid gör likadant. De mönster vi kunde märka vara att allt som var stickat runt runt med rundsticka eller strupstickor var fel medan däremot sådant som jag stickat fram och tillbaka så var somligt fel och annat inte. Varför fattar jag fortfarande inte.

Med mycket blandade känslor så repade jag upp den senast påbörjade Kaffe Fasset strumpan och började sticka med vad jag nu hoppas är rätt teknik. Det ser nu ut som maskarna hamnar rätt och inte snor sig ett halvt varv runt och framförallt set det mycket jämnare ut tycker jag.

Som sagt så gick vi igenom både färdiga alster och påbörjade och efter det så hade jag betydligt fler nystan än några timmar tidigare och endast ett pågående stickprojekt! (förutom de som är rätt stickade och som är färdiga för att sys ihop = två stycken)

Två påbörjade tröjor, en sjal och ett par strumpor är numera tillbaka till nystanstadiet. Det som är färdigt får vara fast ska jag vara ärlig tror jag inte att jag kommer att använda det som jag vet är felstickat.

Nu hoppas jag att detta är tredje gången gillt. Jag har som jag minns gjort likande aktioner som den i går en gång förut, vilket resulterade att jag gick från att göra rätt räta maskor och fel aviga till att göra både aviga och räta fel (vilket ändå såg bättre ut än den första varianten).

Så rätt moloken känner jag mig (fast det gjorde jag i ärlighetens namn redan innan fast då för annat).Jag inser dock att stickning måste betyda rätt mycket för mig eftersom jag envist håller på trots att jag har svårt för att få till det. Fast så är det nog med mycket av det jag gör som jag gillar. Jag har svårt att lära mig det men det ger mig mycket kanske just därför?

Min man är lika tokig i allt som har med cykling att göra som jag är när det gäller stickning (om inte mera). Det gör att det finns möjlighet att cykla inomhus numera hos oss.

I går fick jag för mig att jag skulle cykla "en sväng" i vardagsrummet. Cyklar man i vardagsrummet så kan man titta på TV samtidigt och jag fastnade framför Du blir vad du äter med Anna Skipper. En något absurd känsla infann sig efter en stund, att cykla och titta på denna rätt fanatiska kvinna ge order till gårdagens deltagare blev så "knäppt" att jag kom av mig. Träningsvärk har jag i dag i alla fall så någon nytta gjorde det nog så jag kan hålla mig ifrån att bli behandlad av Anna för det verkar inte så nådigt.

Efteråt slappande jag av med en chokladbit , en kopp thé och en stickning samtidigt som jag såg på CSI Miami. 

Nu är det äntligen fredag. Skön helg allihopa! Vi kanske syns på stickcaféet hos Maria i morgon?

Tack alla ni som frågat hur det gått för min dotter!

Just nu är väldigt jobbigt för henne. Hon har med största sannolikhet Psoriasis Artrit och är just nu inne i ett jobbigt skov. Förutom ont i lederna har hon inflammationer och infektioner både här och där (inte bara i lederna). Som tur är så har hon äntligen hamnat hos en läkare som bryr sig om hela henne och låter det få ta tid.

Tack också för snälla kommentarer om min hälstickning. Jo det är förstås svårt att ta till sig nya saker när man är så trött som jag är. Men en häl blev det till slut:

Jag är inte helt nöjd med den (förstås), det blev lite väl stora hål i "hörnet" men jag gillar annars hälens utseende. Nästa häl blir nog bättre.

Just nu är det tre stickningar på gång (det finns fler påbörjade förstås):

Sockarna förstås till höger. Till vänster i grått och rosa något som ska bli en kofta hoppas jag. Slätstickad med lite hålmönster, mönster från Garnverket, garnet är Evilla. I mitten till slut en pösig basker i Alpacka, mönster från Yll & Tyll. Mitt dotter frågade om jag inte kunde sticka en sådan till henne och jag är sällan svår övertalad när det gäller sådant.

Dags att laga kvällsmat innan barn, make och jag blir alldeles hungergriniga.

I dag är det riktigt oktoberväder här i Stockholm ett väder som gjort för att sova mycket, sticka mycket och ta en liten långpromenad så det är vad jag har gjort. Mest har jag sovit faktiskt om jag ska vara ärlig -  är så vansinnigt trött.

Just nu är det mest sockar som jag har på stickorna, just nu dessa eländeseländessockar där jag kämpar för att få till hälen med hjälp av dubbelmaskor:

Bilden är tagen efter att jag kastat i väg stickningen samtidigt som jag med högt tonläge talade  om för alla som råkande vara i närheten att jag ska aldrig sticka mera. Nu är det nog ingen som tror på det inte jag heller men min förmåga att lära mig nya saker verkar inte vara på topp just nu inte mitt tålamod heller.

Gladare var jag förra helgen när jag stickade färdigt dessa (stickade med "vanlig" häl):

Utan att ha provat alla Kaffe Fasetts strumpgarn törs jag hävda att denna är den snyggaste färgställningen. Jag tycker att man blir varm bara av att titta på strumporna.

Dessa strumpor och eländesstrumporna (om de slutar vara eländiga) ska bli julklappar till ett par som hjälper min pappa mycket med sådant han inte klarar av själv.

Färdiga sedan länge är också de strumpor jag stickade på när min dotter låg på sjukhus. Jag tänkte ha fotat dem på makens fötter men eftersom det inte har lyckats så får jag nöja mig med en bild utan:

Själv är jag sådär nöjd med dem men maken är supernöjd och hävdar att de är lagom stadiga i resåren (jag tycker de är lite sladdriga). Huvudsaken är att han som ska ha dem är nöjd.

I morgon ska dottern (och jag) till sjukhuset igen och får då förmodligen sin diagnos. Ni får gärna hålla tummen för att det går bra. Måndagen därpå ska vi få besked om lille V så det är rätt mycket nu...